Fiberoptik
Fiberoptik är en teknik där ljus leds genom långa kablar, optiska fibrer, vars kärnor är gjorda av mycket rent glas. Tjockleken på optiska fibrer kan variera från flera millimeter till tunnare än en hårstrå. En optisk fiber består i regel av en tunn glaskärna omgiven av ett mantelhölje, även det gjort av glas, samt ett skyddande plasthölje.
Ljus som blir elektroniska impulser
Tekniken bygger på att ljus som skickas av en sändare in i ena änden studsar inuti fibern till en mottagare i andra änden. Att ljuset studsar inuti fibern kallas totalreflektion, det vill säga att ljuset fångas inuti kärnan eftersom det träffar gränssnittet mellan två ljusledande material med olika brytningsindex med en tillräckligt flack vinkel. För att detta ska ske måste det alltså finns en skillnad i glasets optiska täthet mellan den inre kärnan, där ljuset leds, och det omgivande mantelhöljet. Ljusimpulserna översätts av sändare och mottagare i vardera ände till elektriska impulser så att tekniken kan användas inom exempelvis datakommunikation.
Tidiga experiment redan på 1800-talet
De första demonstrationerna av fibertekniken gjordes i Europa i mitten av 1800-talet. I dessa tidiga experiment användes inte glas som ljusbärande medium, utan vatten som leddes i slangar eller sprutades ur fontäner, och fenomenet var en stor publikattraktion. På 50-talet utvecklades optiska fibrer gjorda av glas som kunde användas för kommunikation, på den tiden fortfarande analog. Man använde exempelvis optiska fibrer för att se in i kroppen inom gastroskopi.
Mängder av applikationsområden
Fiberoptiken har idag mängder av användningsområden vid sidan av att vara en förutsättning för modern telekommunikation. Inom Fiber Optic Valley finns forskning, laboratorier och företag med kompetens att göra de mest innovativa produkter baserade på fiberoptik. Tillämpningar finns förutom inom telekommunikation till exempel inom läkemedelsbranschen, flygindustrin, processindustrin, verkstadsindustrin och larm- och säkerhetssektorn.
Visste du att…
Idén att leda ljus genom fibrer av glas eller andra genomskinliga material är långt från ny. Redan 1841 hade schweizaren Daniel Colladon visat att ljus kunde ledas i vattenstrålar, ett fenomen som snart blev ett populärt salongsexperiment.